Sitter och tittar på fotografier och filmer jag har tagit från mina 3 olika Red Hot Chili Peppers konserter samtidigt som jag lyssnar igenom alla deras plattor.
Min första RHCP konsert var den 12/12-06 på Globen tillsammans med Johan!
Var helt sjukt underbart att få se dom för första gången, jag kommer ihåg att jag knappt trodde mina ögon. Det hela var så overkligt.
Där stod dom! Mitt framför mina ögon! Mina största idoler som jag har älskat sen år 1999 när plattan Californication kom ut.
Alla minns väl när man satt och tittade på MTV eller Voxpop när deras musikvideo till Californication visades. Ni vet den där dom är i ett TV spel!
Hur som helst, den konserten var så overklig för mig så det mesta jag gjorde var att stå som förlamad och bara tittade, lyssnade och njöt!
Strax där efter den konserten gjorde jag min första RHCP tattuering.
För er som inte vet så sitter den på sidan av magen och ner på det intima stället ;)
Det är deras logga samt tribalerna från plattan Blood Sugar Sex Magik och låtraden "The song he wrote could fuck me where I lay" från låten Aeroplan.
Min andra RHCP konsert är minnen fyllda av blandning av otrolig lycka och otrolig sorg.
Jag minns att jag satt och tittade på olika festivaler som skulle vara år 2007.
Hade bestämt mig för att gå på min första stora festival den sommaren och rätt som det var trillade jag in på Roskildes hemsida och där kunde jag knappt tro mina ögon!
Red Hot Chili Peppers skulle spela och det var nu inget snack om saken vart min första festival skulle ske. Roskilde 2007 Red Hot Chili Peppers!
Dom spelade på lördagen den 7/7.
Ni som var på Roskilde det året vet exakt vad man fick stå ut med i väntan på alla banden och för er som inte var där så har ni säkerligen hört om helvetet!
Jag har nog aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Aldrig har jag förr varit konstant blöt i 4 dagar i sträck med lera ända in under naglarna.
Men man stod ut. Man drack sig full och tillslut blev leran ens bästa vän. Regnet blev som en välbehövd dusch och kylan blev en anledning till att dricka sig ännu fullare.
Klart jag stod ut. Inte fan tänkte jag åka hem när jag nu skulle få se mina idoler igen!
Lördagen den 7/7 är en dag som inte går att beskriva, så många känslor som jag upplevde den dagen är sjukt.
Jag har skrivit om det här förut så jag gör en lång historia kort.
Hittade ju en perfekt plats att stå på under konserterna, det var ett elskåp man kunde klättra upp på så man såg över alla och det var otroligt nära scenen. Vi hade fått stå där under flera konserter och jag bestämde mig för att gå dit tidigt på morgonen och stå där hela dagen innan RHCP skulle spela för att vara säker på att platsen var min.
Jag stod på det där djävla elskåpet i 8 timmar och frös arslet av mig i mina surfshorts.
Folk kom fram och undrade vad fan jag pysslade med och jag förklara och kommenterarna från alla var något i stil med att jag måste vara "a crazy fan".
Men när RHCP konserten skulle dra igång började det storma in folk på ståplats och tillslut började folk skrika och ha sig. Dom tyckte att jag stod i vägen!?!?!? FUCK YOU!!!
Jag tänkte inte gå ner, aldrig i hela mitt liv men tillslut kom det vakter som skulle klippa av mitt band och slänga ut mig från området. Jag grät, som en djävla gris!
Inför alla stod jag på min plats och hulkade. Tårarna sprutade och jag skrek allt möjligt. Var helt djävla förtvivlad.
Tillslut fick jag lov att hoppa ner från min plats som jag stått på i 8 timmar. Jag grät hela tiden, ställde mig på en plats så jag såg hela scenen men på ett bra djävla avstånd.
Grät och grät och grät men tillslut kom tonerna från Johns gitarr och all gråt var borta.
Jag stod med jordens största leende på läpparna och började röja som en tok!!!
Det var kärlek. True fuckin' love!!!
Min tredje konsert med RHCP var den 23/8-2007 i Glasgow på Hampden Park.
Åkte dit med min bror och den konserten var jag fastbesluten om att ha en perfekt plats.
Drog upp min brorsa väldigt tidigt på morgonen och när vi kom fram till Hampden Park var vi bland dom första :) Haha.. han hade varit tydligt med att han minsann inte orkade köa hela dagen men så blev det. Vi köade i över 9 timmar! Men det var det verkligen värt. Vi fick guldplatser.
Längst fram vid staketet på rad 2!
Vädret var ju guld så det var inga problem att köa.. vi gick och köpte lite alkohol och drack och tittade på alla fulla Skottländare!
Konserten drog igång och det var otroligt. Helt djävla otroligt!
Ännu en gång stod dom framför mina ögon och deras musik hördes LIVE i mina öron.
Varje gång jag hör låten Can't Stop med RHCP nu för tiden så får jag rysningar för på alla mina tre konserter har dom börjar med introt till Can't Stop och varje gång har jag fått samma känslor av lycka, kärlek, glädje och overklighet. Mina gudar!!!
Nu sitter jag här och väntar på att dom ska släppa en ny skiva och ge sig ut på en ny turné som jag ska följa frenetiskt. Jag ska gå på minst 3 konserter då med!
I'll be there waiting for...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar