Trisse och jag

Trisse, min första hund, min födelsedagspresent när jag fyllde 12!
I snart 9 år har han levt, i snart 9 år har han varit en i familjen.
Trisse Magnum Opus James Bay.
Det finns bara en som han, och han är min brorsa! Min hund!

Det finns en hel drös med både roliga minnen och tokiga minnen med honom.
Dessutom finns det minnen av den andra sorten, minnen som skrämde livet ur en när det hände.
Och jag minns dom alla, både roliga och sorgliga, som om det hände igår;

Mitt första minne med min lilla Trisse är när vi hämtade hem dig från Åkersberga, från kenneln, på min födelsedag. Allt jag ville var att få komma hem och leka med dig!
Du satt bak i bilen, mellan mig och Tobbe, i din gråa lilla fluffiga säng. Du undrade vad som hände, men modig som du var redan då så satt du där och flåsade med tungan utanför munnen.
Dina ögon lyste och du var så söt.. så underbart söt!
Egentligen skulle jag ha gått till tandläkaren men allt jag ville var att få åka hem och vara med dig. Jag gjorde en snabb koll i munnen och sedan istället för att vänta på att Tobbe, mamma och pappa skulle bli klara så sjussade pappa hem dig och mig.
När vi kom hem så började du nosa runt. Ibland hörde jag så ynkliga pip ifrån dig och jag gick efter dig som en svans.
Jag bar upp dig till övervåning och visade dig mitt rum som också skulle bli ditt.
Du nosade. Och sprang vidare.. du sprang tills du kom in i mammas och pappas rum och såg dig själv i spegeln. Då stannade du upp och tog ett glädjeskutt rakt in.
Man såg din besvikelse i ögonen när du upptäckte att valpen du såg i spegeln inte var någon annan än du själv.
Du pep, och pep.. du kände dig ensam och förvirrad och jag tog upp dig i min famn och pussade dig i stopet.

Senare på samma kväll spydde du. Det blev en hård första dag för dig Trisse!
Eftersom du kom hem på min födelsedag var det mycket folk och massa som ville titta och leka med dig. Du var uppe i varv hela tiden och som pricket över i:et så fick du fiskbullar till middag.
Det var dom du spydde upp.

Trisse blev en riktig litet båtsmanhund. Du följde med oss till landet titt som tätt och det var det bästa du visste.
Du fick springa omkring lös. Du fick åka båt. Du fick bada. Du fick sola. Du fick göra allt det som alla hundar drömmer om!
När du var liten var du en liten fegis när det gällde vatten.
Du gillade att bada men du vågade aldrig riktigt ta det där steget ut i vattnet.
Jag minns hur vi fick bära ner dig i vattnet för att sedan låta dig simma till land.
När du väl kom upp så skrattade vi alla med varma hjärtan åt att du såg ut som Taco Belle, och det blev ditt första smeknamn. Trisse aka Taco Belle.
Senare fick jag för mig, kanske du också, jag vet inte.. men jag fick för mig att du bara ville simma när du hade din flytväst på dig.
Och inbillning eller inte - du simmade på bra med din flytväst på.

Mitt andra minne jag vill skriva om är när jag skulle lämna dig en längre stund för första gången.
Det var på sportlovet när vi skulle åka iväg till alperna och åka skidor.
Flygrädd som jag var skrev jag om dig i min dagbok. Jag trodde att vi skulle störta med planet och att jag aldrig mer skulle få se dig igen.
Jag grät många gånger innan dagen kom då vi skulle flyga iväg.
Eftersom jag var väldigt mån om att du skulle ha det bra när vi var borta ifrån dig skrev jag flera A4 sidor om hur släkten skulle passa dig.
Jag skrev vad du skulle äta, hur mycket du skulle äta, när du skulle sova, när du skulle vakna, när dom skulle rasta dig, hur dom skulle göra, vilka dina favorit leksaker var och hur man skulle leka med dig.
Allt skrev jag noggrant ner! Inget fick gå fel.
Väl på planet hade jag tagit med 3 fotografier på dig som jag satt upp på stolen framför mig så att jag kunde titta på dig hela tiden. Jag saknade dig så mycket att det gjorde ont!
Jag tänkte tillbaka på när jag hade packat min väska och att jag egentligen hade velat packa ner dig istället för all min packning.
Och det verkade som om du delade min önskan. För rätt som det var när jag skulle packa ner mina grejer var väskan full av en liten klump vid namn Trisse.
Du hade lagt dig där i och jag kan svära på att du kände på dig att vi skulle åka bort från dig.
Jag får tårar i ögonen när jag tänker på det än idag.

Din valpperiod var underbar!
Du älskade mig lika mycket som jag älskade dig och vi var bästa vänner.
Varje dag när jag kom hem från skolan sprang du fram till mig och attackerade mig med dom mysigaste hundpussarna man kan tänka sig.
Du blev så glad att jag kom hem.
Vi var oskiljaktiga ett bra tag framöver.
När du var liten så kunde du inte somna utan mig ibland.
Jag minns hur jag fick lägga mig bredvid dig och låtsas sova. Jag slöt mina ögon och tjuvkikade ibland och du gjorde likadant.
Du höll koll på att jag somnade så att du kunde somna.
Jag fick bära dig sovandes ibland i min famn för att du inte skulle vakna om jag ville byta rum.
Min Trisse, min älskade Trisse!

Första gången jag fick en skräckkänsla i hela kroppen var när vi var på landet en sommardag.
Vi var ute på en ö och jag ville bada med dig.
Jag hade med mig en stor rund Marabou flytleksak som jag hade med dig ner i vattnet.
Du kom springandes efter och simmade ut i vattnet.
När jag skulle simma fram till dig och möta dig halvvägs så minns jag hur min Marabou leksak flöt iväg. Rakt mot dig.
Den flöt på dig och du flöt ner under den och tog ett djupdyk.
Hela du var under vattnet och jag minns hur rädd jag blev, men bara någon sekund senare flöt du upp med i blick som sa;
"vad hände????"
Du sprang upp på land och skakade av dig allting och jag undrar fortfarande om det kan ha och göra med att du inte är så sugen på att bada än idag?!

Mitt andra skräck minne är ditt första nyår som har gett dig men för livet.
När klockan slog 12 och vi skulle ut och titta på fyrverkerierna visste vi inte bättre än att hålla dig hårt i famnen. Därmed uppmuntrade vi din rädsla och bekräftade att fyrverkerier är farligt!
Idag, 9 år gammal är du fortfarande livrädd för raketer, smällare och skott.
Det som har blivit bättre är åska. Men när du var liten var du så rädd för åskan att du gömde dig under sängar och bord för att ta skydd.

Du har gjort många tokiga saker i ditt liv som också är värda att nämna.
Den första galna saken du gjorde var att ha ett stort intresse för att alltid kissa på farmors plastmatta i köket. Varje gång du kom dit lämnade du en våt fläck efter dig på samma matta!
Farmor brukar prata om det än idag och tackar dig för att du valde en matta av plast!
Så dum är du ju ändå inte :)
Andra tokigheter som du har gjort är att äta en groda!
Du kräktes upp fraggma och grodbitar hela natten lång och efter det har du aldrig ens visat intresse för dom där äckliga varelserna igen.
Du har gått påskkärring med mig med en snygg liten näsduk runt ditt huvud.
Du har varit livrädd för jultomten.
Du har alltid varit en tuffing som har stått längst fram i båten och en dag fick du även uppleva hur det känns att trilla ner och ta ett dyk under båten med motorn igång.
Du har jagat rådjur tills du knappt har orkat stå längre. Du har simmat emellan öar för att få tag i dom.
Du har varit en liten rymmare i alla dina unga år och så fort du fick chansen gav du dig iväg.
Där har jag ännu ett skräckminne. När du sprang iväg från mig och Mickan när vi låg och solade och vi sprang efter dig iförda endast våra underkläder.
Jag skrek panikslaget efter dig när du stannade mitt i vägen och då äntligen vände du om och sprang till mig.
Du har varit i slagsmål men alltid kommit helskinnad därifrån. Min lilla slagskämpe!
Du har snott mat från bordet när vi inte har sett.
Du har lekt rövare med en gammal madrass när jag spelat TVspel med ryggen emot dig.
Du har gjort alla dom där andra hundsysslorna som att äta bajs, rulla dig i bajs, döda små djur, jaga katter, yla när vi har gått hemifrån och jucka mot ens ben!

Man kan räkna upp hur många saker som helst som du har gjort och jag minns dom alla!
Små som stora.
Jag minns alla dom gångerna du har åkt in till akuten och till veterinären.
Alltid med samma klump i magen har jag sett dig åka iväg med mamma och pappa.
Jag minns när du åkte in med ditt öga. När du fick sövas ner och sys.
Jag var hemma hos farmor och farfar och var livrädd för att något skulle hända!
Men allt gick bra.

Jag är så glad över att jag har haft en sån fin kompis i min barndom.
En kompis som jag alltid hade med mig, vart jag än gick.
Antingen var det du i levande format eller så var det du på ett fotografi.
I mellanstadiet hade jag hela mitt skolbord fylld med foton på dig.
Jag hade foton där du låg bland mina gosedjur, jag hade foton där du hade lekt mullvad i leran, foton när du borstade tänderna, foton när du åt på godisben, foton när du badade.
Foton på dig.

Du är världen bästa barndomskompis och vi har gjort så mycket kul du och jag.
Vi har gått på utställningar och vunnit medaljer. Du blev aldrig någon champion på papper men vad gör det när du är en champion för mig och alla oss andra!
Vi har gjort agility. Vi har sprungit omkring i skogen och busat.
Vi har brottats och kelats.
Vi har fiskat och du har med glädje ätit upp levande fiskar!
Du har sovit i min säng och jag har haft dig sovandes i mitt knä.
Jag har lärt dig alla trick du kan och vilket minne du har Trisse! Du kan dom än idag!!
Du är en smart hund som är allt det och mycket mer som en hund ska vara.

Du är bäst Trisseman!
Och nu idag är du snart 9 år gammal och har förhoppningsvis 9 långa år kvar att leva.
Och efter dina levnadsår på jorden kommer du få springa fritt i hundhimlen och göra det du tycker om allra bäst.
Du kommer få jaga alla rådjur du vill, skälla på alla luftballonger, äta hur mycket glass du vill och få ligga i solen och steka dig.
Du kommer få springa på stora gröna ängar och rulla dig i hästbajs.
Du kommer få åka skidor på vintern och springa omkring på isen.
Och det jag vet att du kommer göra allra mest i hundhimlen är att jaga dina rådjur.
Och för en gångs skull så kommer du få jaga dom tills du slutligen får tag i dom, ruskar om dom tills dom dör och sedan nöjt kila hem till din plats och vänta på att mamma och pappa kommer dit så du får visa dom hur duktig du är!
För det är du Trisse.
Du är en fantastisk hund!