Jag vet att det är tragiskt att inte leva så som man lär.

Upptäckte att det var länge sen jag skrev om mina problem.
Och vet ni varför?
Jo för att jag gärna förtränger skiten och låtsas som om att det är så här man ska leva!
Man ska leva i svält ena dagen för att andra dagen äta allt man någonsin kan tänka sig.
Man ska leva med en tom mage för att sedan försöka spy upp det som fyllde magen.

Vadå? Är det inte så man ska leva?
Jag har ju för fan levt så i 1 ½ år.. för mig är det min vardag!
I era öron kanske det låter sjukt hur man från ena dagen kan gå från att vara sjukligt hungrig till att andra dagen inte ens känna en gnutta hunger.
Det är helt enkelt så det blir när hunger- och mättnadskänslor är bedövade.
Och för mig är det så man lever!