I'm so fuckin' down!!

Usch jag är så djävla nere ikväll.. jag har sån press på mig!
Satt precis och läste igenom min ÄS dagbok, började gråta på en gång.
Har levt med det i ett halvår nu och jag HATAR att det pendlar upp och ner.. läste precis ett inlägg ifrån mars där det stod:

Än så länge är det inte stopp. Folk har sagt att jag har blivit väldigt smal men jag tror inte på det. Det handlar alltid om rädsla och avundsjuka. De vill att jag ska gå upp. Det är inget uppmuntrande direkt när folk säger så till mig för jag känner bara då hur tjock jag måste ha varit innan. Jag måste ha varit så mycket tjockare än vad till och med jag förstod för om folk säger att jag blivit jättesmal nu, tycker de inte att jag var smal innan då?
Jag vill bara gå ner mer i vikt när folk säger sånt. Jag känner mig inte jättesmal och jag ser ju själv i spegeln att jag inte är det så jag förstår inte varför folk säger så.
Jag har inte vågat ställa mig på vågen ett tag. Jag ska försöka göra det nästa vecka. Vill inte ha gått upp och jag vill inte ha stannat. Jag vill ha gått ner.

Där levde jag med det i hemlighet. Här är ett till:

Usch vilken hemsk morgon jag har haft. Vaknade vid 06.20 och var helt död men kunde ändå inte somna om på 2 timmar. Hemskt, hemskt, hemskt.. Jag låg och störde mig på mina ben. Hade inget skönt sätt att ha dom på och mina höftben gjorde ont att ha emot trosorna.
Sedan när jag vaknade kände jag mig så svag, så otroligt svag. Jag trodde jag skulle svimma ett tag.
Visste inte hur jag skulle göra. Vill ju inte äta men jag var så djävla svag. Var tvungen att göra en fruktsallad och en knäckemacka som jag nu har ångest för.
För sent för att spy upp det nu så mitt enda val är att gå på en promenad snart, träna djävligt hårt på träningen ikväll och ta en till promenad sen. Jag hoppas på att jag inte känner mig såhär några fler dagar.

Jag ska börja skriva igen. Jag ska börja om nu. Jag var stark innan, nu ska jag bli stark igen! På mitt sätt.