Att leva i blindo.

Har precis suttit och läst igenom gamla inlägg. Jag ville läsa igenom dom för att försöka upptäcka när det började gå snett för mig.
Jag märker i mina inlägg, troligtvis gör inte ni det men jag märker klart och tydligt.
Jag avundar mig själv när jag läser gamla inlägg där det står om mina sömnproblem, det kan tex stå;
"Fan jag hatar att sova nu för tiden. Kan aldrig somna och om jag väl somnar sover jag bara i någon timme för att sedan vakna och vrida på mig i flera timmar tills jag somnar om i någon timme igen. Jag fattar inte varför! Jag har aldrig haft svårigheter med att sova men nu djävlar är det något fel på mig."
Vad skönt att leva i blindo. Jag förstod ingenting då, jag förstod inte ens att jag hade slutat äta ibland och börjat spy ibland.
Men nu förstår jag alla konsekvenser.
Jag längtar tillbaka till den där tiden, jag var så mkt gladare då för jag förstod inte i vilken sits jag satt.
Nu förstår jag alltid vad jag gör, jag förstår vad som händer om jag tränar och jag förstår vad som händer om jag äter.
Jag går runt och är livrädd mestadels. Jag är livrädd för speglar och siffror!
Jag är livrädd för tunna kläder och jag är livrädd för att öppna mig för människor.
Det går inte. Det är en mur ivägen som inte kan rasa samman!
Äh nu tänker jag inte skriva i min offentliga blogg om det här, jag övergår till min ÄS dagbok.

Jag önskar mig tillbaka till den tiden jag inte förstod.