Jag mår inte bra.

Jag mår inte så bra just nu (och inte förut heller) ..
Samtidigt som jag vill och försöker kämpa emot det så vill jag inte.
Det är väldigt svårt för mig att förklara mina tankar och sysslor så att ni ska förstå, det är nog omöjligt. Men ni måste låta mig reagera på mitt sätt, låta mig ha mina regler och låta mig leva på mitt sätt.
Jag ska låta er reagera på erat sätt och ta den plats ni behöver, absolut!
Men snälla, ställ inga krav på mig. Jag har det nog jobbigt med mina egna.. vissa dagar går dom åt helvete, som just nu. Sitter här med en ångest som vägrar släppa.
Det är en ny dag imorgon, försöker att tänka så.. men ikväll och just nu känns det omöjligt.
Vill bara lägga mig i sängen och vakna upp som en ny människa imorgon, en smal människa.
Förlåt att jag ens skriver så, men det är så jag känner! Jag vill bara vara smal, varför är det då så svårt?
Jag klarar inte av det här, jag klarar inte att känna mig så djävla äcklig och tjock. Jag tittade nyss ner på min uppsvällda mage och jag började nästan gråta på en gång. Jag mår illa!
Just nu har jag en sån enorm svacka att det är otroligt, känner mig aldrig smal. Inte någonstans och det får mig att hetsäta ännu mer. Jag känner mig så värdelös och tjock att det inte är lönt att svälta mig själv. Jag blir ju ändå aldrig smal! Då kan jag ju lika gärna bli fet som ett hus.
Så känns det... innan iaf.. efter känns det bara fruktansvärt äckligt. Ibland önskar jag mig bort från denna planet. Jag vill till ett annat ställe där allt är bra. Där jag kan leva mitt liv exakt som jag vill. Där jag kan äta en macka utan att få den enorma ångest jag får.
Varför ska mat vara min största fiende?
Varför är jag inte som alla ni andra?
Varför har jag levt i detta helvete i 6 månader och hur i helvete ska jag någonsin se ett slut på det???????