söndag, februari 17, 2008

Trisse

En vecka har gått nu här nere i Skåne och idag satt jag och tittade på bilder på Cairnterrier. Helt plötsligt började det göra ont i hjärtat och jag började gråta.
Fan jag saknar min hund så mycket!! Min Trisse!!
Han är hemma och undrar nog varför jag aldrig kommer hem..
Det värsta är att när jag väl ska flytta ner hit till Skåne så måste jag lämna min älskling där hemma med mamma och pappa. Jag måste lämna min hund som jag fick i födelsedagspresent för snart 8 år sen. Det känns fördjävligt!
Känns som om jag skiter i honom och drar iväg. Han kommer inte fatta ett dugg och jag kommer missa resten av hans liv känns det som. Ja ja, jag kan åka och hälsa på honom men vadå.. alla vardagar jag inte är där då. Alla vardagsaktiviteter han har för sig.
Att sitta vid matbordet och äta, skälla på solen, skälla på luftballonger, skälla på knoppen på flaggstången (som vi fick såga ner för att han var så rädd), jaga ekorrar och rådjur, springa runt och spela boll, ligga på rygg och gosa, ligga som en groda.. Ååh.. jag kommer att dö!!!!!
Min hund. Min lilla Trisse! Ingenting kommer få min saknad att försvinna.. jag vill så gärna ha med honom. Han är bäst!!!!!!


1 kommentar:

Anonym sa...

Hej prinsess
jag sökte på Trisse och cairnterrier på googles och vad fick jag fram. Jo din blogg. Tänk att han betyder så mycket för dig även fast vi kanske inte märker det varje dag. Det var det samma med för mig och Nicke när jag var liten. Han kommer alltid att finnas i ditt hjärta vad du en gör jag lovar.
Puss
Mamma