Till en vän.

Ibland måste man ta beslut som man trodde att man aldrig skulle behöva.
Jag var med om ett idag!
Det är svårt, det är konstigt, det är overkligt och ledsamt.. men ibland är det dumt att låta tiden rinna iväg och ta varandra för givet.

Jag ser hellre tillbaka på dig och mig så som det var, så som det borde vara - så som vi trodde att det alltid skulle vara!
Kanske är det pga att vi har olika livsstilar, kanske är det pga våra olika intressen, kanske är det pga att vi aldrig pratade om det - jag vet inte, och det är ingen idé att spekulera.
Jag tror att det är så som mina föräldrar sa till mig en gång;
- det är väldigt få vänner man har kvar resten av livet!
Det är verkligheten och ibland är verkligheten inte den man vill ha. Men vad ska man göra?
Att jobba för något som kanske inte alls blir lika bra känns menlöst.
Det blir inte alltid så som man tänkt sig, man är inte alltid 13 år och tror att allt är guld och gröna skogar.
När jag kommer tänka tillbaka på oss vill jag hellre få fram ett senario där vi levde livet, vi älskade varandra, vi behövde varandra, vi saknade varandra - vi var bästa vänner!
En sån tanke gör mig glad. En sån tanke får mig att le.
Ibland är det faktikst bättre att ha haft en bra vän i några år än att ha en vän för evigt.

Det här innebär dock inte slutet på våran resa, tvärt om.. vi börjar en ny resa.
Visst, våran tid som en gång var är slut, men vi kan här och nu börja skriva på nästa kapitel.
En bra bok stänger man inte igen för att aldrig mer öppna, en bra bok får en fortsättning.
Och det kommer våran bok att få, men det kanske dröjer.
Vi kanske inte hittar tillbaka till varandra på en gång, men det innebär inte att vägen tar slut.
Vi kommer mötas igen, på mitten.

Jag vill bara tacka dig för dom åren vi hade. Dom har gett mig så mycket!
Vi har upplevt så mycket tillsammans och dom minnena kommer alltid att ligga varmt om mitt hjärta.
Du är och förblir en sann vän!
Jag älskar dig och du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta.
Du vet vem du är.