Ett år senare.

2008 är nu över och jag lämnar det året med glädje, skräck, sorg och saknad.
2008, 2008, 2008.. tvåtusenåtta.
Ett år som har förstört resten av mitt liv.
Men vad ska man göra? Blicka framåt? Ta ett steg bakåt? Leva i nuet?
Hoppas? Önska? Sluta?
Jag vet fortfarande inte.
Det är så svårt. Ett nytt år vilket för dom flesta betyder nya tag..
Men nya tag för mig betyder gamla vanor. Jag strävar mot min vilja. Jag strävar med min vilja.
Jag gör allt men får inte ut någonting!
2008 är ett år som aldrig borde ha funnits. Ingen kan förstå hur mycket det året förstörde för mig. Ingen, ingen, ingen!
Inte ens jag själv kan förstå det. För när jag väl försöker förstå blir jag livrädd.
Jag ser min framtid och det är inte kul. Att stå och trampa på samma plats nu som då skrämmer mig.
Och jag vet, jag vet, jag kommer stå och trampa hela det här året också.
Det är ingen idé att försöka inbilla sig något annat. Varje dag är antingen ett steg närmare livet eller ett steg närmare döden.
Det beror på hur man ser på det hela.
Just nu är jag död. Död och begraven!
Jag lever inte men min kropp gör det.
Men då, då levde jag. Min kropp var död men JAG levde!
Hur vill jag ha det?
Hur fan vill jag ha det?