Hej jag är 14 år.

Varför ska jag alltid "kära" ner mig i personer som är omöjliga?
Jag är verkligen 14 år!!
Det gör mig så frustrerad att vilja ha en person som inte ens vet vem jag är. Ja, jag vet.. jag sa ju det.. 14 år!!!
Men vanlig kärlek är ju så djääävla tråkig och enformig, jag vill ha något nytt!
Vanlig kärlek är jag inte alls intresserad av, vill inte ha någon djävla pojkvän som är bitter bara man lämnar huset i några minuter. Jag vill inte ha någon bredvid mig som håller om mig om nätterna och snor mitt täcke, som är ivägen när jag vill breda ut mig eller som bara andas för högt.
Jag vill verkligen inte ha någon som ska klaga på det man gör och klaga på det man inte gör. Usch och fy och tvi och blä för pojkvänner helt enkelt. Jag trivs bra med att vara singel!
Men (!) jag saknar det där dejtandet. Dom där mysiga sms:en man får när man skiljs åt efter en höst promenad i mörkret. Jag vill fan alltid ha det omöjliga. Det som verkligen inte ens finns!
Det finns ingen kille där ute som nöjer sig med att dejta i någon månad innan man ens börjar tänka på det seriösa. Mission impossible!!
Och dessutom får det ju inte vara vilken kille som helst.. jag är ju som sagt ner "kärad" i alla möjliga killar som är så långt bort från mig att det är sjukt.
Men SNÄLLA! Ge mig bara en liten gnutta av någon av dom..
En kram från Anthony, ett leende från Johnny Depp eller varför inte en kvälls festande med Dregen? Come on! Det kan inte vara så djävla svårt.
14, 14, 14, 14 .. JAG VET!