Hur ska man börja beskriva en obeskrivlig resa?
Tro mig, det blir djävligt svårt så jag låter nog bli att gå in på detaljer.. skulle nog behöva en stor djävla skylt som sa "KÄNSLIGA TITTARE VARNAS", om jag dock skulle ångra mig.
Torsdag.
Åkte den 5 juli, på min födelsedag. Kom fram till ett djävla träskställe.
Det var det sjukaste jag sett. Folk var täckta i lera! Men mitt humör var på topp ändå, trots att jag blev dyblöt efter 2 sekunder ute i pissregnet.
Tältet skulle vi försöka få upp när vi kom, vilket misslyckades big fucking time!!
Fick hjälp av både dom ena och dom andra människorna men ingen kunde hjälpa oss med detta omöjliga uppdrag. Tillslut hittade vi en "bra plats", med enbart lera upp till fotknölarna. Perfekt tyckte vi då!
Upp med tältet och iväg och börja kröka. Inga mer detaljer där, tack! ;)
Dyblöt som man var (kunde vrida ut kläderna hundra gånger om och det såg fortfarande ut som om man hade legat i havet i 3 dygn) fick jag för mig att sno en pressening till tältet eller något.
Kutade upp för skateramperna och drog ner någon Roskilde pressening och var skit lycklig.
Regnet öste ner så man hade inget annat val än att bli så dyng så du lika gärna kunde sova i leran och tro att det var ett hotell på 5 stjärnor. No more details again...
Till bilen för att få upp värme i kroppen. Däckade klockan 19.00! Missade The Killers! Helvete!
Vaknade klockan 22.00 av att Jossan snackar i telefon, vilket jag inte fattar för mitt tillstånd var allt annat än okej. Börjar att svara på det hon säger för att sedan svara på det Peter och Sebbe snackar om när dom kommer tillbaka några minuter senare.
"Skit samma.... skit samma..." .. Haha!
Somnade om igen efter någon timmes skitsnack. Vaknade sedan klockan 04.00, ruggigt pigg! Fick liv i Peter och Sebbe som begav sig ut till tältet för att få några timmars sömn. Jossan är helt död så jag lät henne sova tills klockan 06.00, då tyckte jag att alla skulle vakna och umgås med mig som suttit där i två timmar och pratat med mig själv om absolut ingenting.
Fredag.
Jossan väcktes av mig, skrikandes; Vart är riskakorna??? Vart är RISKAKORNA?? :D Tröck i oss ett antal riskakor och gav oss sedan ut och iväg för att vandra omkring.
Äntligen lite uppehåll från regnet! När vi klev ut från bilen tänkte vi entra campingområdet och vårt tält. Klev in bland all lera som faktiskt var ända upp till vaderna då. Promenerar garvandes och med hakorna nera vid fötterna till vårt tält. Och där är det! Mitt i en djävla sjö står det!!
Det var det sjukaste jag någonsin har sett. Vårt tält är ordagrant halvvägs under vatten. En ölburk ligger och flyter bredvid. Tack att vi inte sov där!!
Väcker Peter och vi tre tar oss en runda bland scenområdena. Väcker Sebbe och vi beger oss in till Roskilde centrum för att köpa ett nytt tält till mig och Jossan då vårt var obrukbart!
Samt nya gummistövlar till mig då den ena har protesterat mot lera och regn och börjat läcka!
Inga mer detaljer.
Tillbaka till festivalen. Dags för Mando Diao klockan 14.00. Samt dags för alkohol.
Sjukt bra konsert. Röjde loss ordentligt på God Knows, The Band och Long Before Rock N' Roll. Hell fuckin' Yeah!!! Dricka, dricka, dricka!!
16.00 The Sounds. Kul med lite "barndomsminnen". Efter det direkt till In Flames som jag och Peter rockade satan till. Stog på ett elskåp och såg över hela publiken. Riktigt mysigt hade vi.
Träffade en kille som var sjukt lik Anthony Kiedis. Var tvungen att ha torrsex med honom.
18.00 My Chemical Romance. Jag och Jossan springer dit, fulla som fan och glada som in i hela helvetet. Peter och Sebbe skulle stanna och titta på Beastie Boys.
Röjde som två psykfall. Helt galet och helt djävla galet vad bra det var. Folk tittade på oss och skrattade åt vårat sett att dans och rocka loss i leran. Gerrard rockade loss hela Roskilde just då. Dricka, dricka, dricka!!
Trängde oss in till Beastie Boys och minglade oss fram till Peter. Genomled den konserten lite grann för att sedan.. jaa du, minnet är inge vidare just nu.. äta?
Ingen djävla aning.
22:30 var det Queens of the Stone Age iaf.
Jag och Peter fick för oss att hoppa över stängslet vilket slutade med ett rejält misslyckandes. Sedan kom vi på den briljanta idén att ställa oss först i kön vilket slutade med att vi faktiskt lyckades!! Vi kom in, längst fram. Toppen! Men icke, blev totalt mosad och totalt dränkt! Haha..
Jag och Peter dansade i leran medans Jossans fot var halvt av. Mat efter det tror jag?
Sen hem mot campingområdet, dvs bilen. Eftersom det inte gick att bosätta sig på campingen tänkte vi slå upp vårt tält vid bilen. Peter var lämnad av Sebbe så han tänkte bosätta sig i bilen för natten. Mycket jobbigt att slå upp ett tält i onyktert tillstånd, inget som rekomenderas.
Jossan gick och la sig och jag och Peter satt i hans bil och mös under täcket. Sjukligt kallt där ute.
Peter sov i bilen och jag i tältet, underbart var det att få ligga raklång!!
Lördag.
Vaknade klockan 10 och ville gå och ta en dusch. Fick liv i Jossan och Peter!
Vakterna kommer emot oss. Börjar klaga över att vi inte får tälta på parkeringen. Mitt morgonhumör är inte att leka med så jag började genast säga alla fula saker jag kunde komma på åt dom på engelska.
Fick två timmar på oss att flyta tältet... or else!!! ... Gick och duschade!
Mitt hår var som en enda djävla dread så det tog 1 timme för att borsta ut det någorlunda bra. Tillbaka till bilen där Sebbe och Peter redan satt. Sebbe hade lämnat Peter på Beastie Boys för att han var så djävla full. Haha! ;)
Jag och Jossan drog ner tältet och la det bredvid bilen för att innerst inne veta båda två att det skulle åka upp på samma ställe i natt igen.
Ingen aning om hur vi spenderade den dagen. Tror jag dumpade mitt minne mitt i leran.
Kommer ihåg att vi lagade ravioli för första gången. Och skrev Red Hot Chili Peppers över min rygg med spritpenna (yes, inte borta än). Upp till scenen för att titta på The Flaming Lips som hade världens grymmaste framträdande. Inga detaljer, orkar inte! Men sjukt grymt var det!
Efter den konserten var det dags för mig att köa i 5 timmar på mitt djävla elskåp (som för övrigt var minimalt).
Kröka, mingla, kröka. Frös som en djävla apa så jag fick låna en GoreTex jacka av en kille om jag lovade att inte springa iväg. Jag lovande men jag håller aldrig mina löften.
Den är faktiskt djävligt skön. Bra att ha här hemma också. Tack Kapten Glenn!! ;)
22.00 - The Who!! GRYMT! Behöver inte säga mer..
Enbart 2 timmar kvar till RHCP efter den The Who och jag började få rejält ont i fötterna över att ha stått upp på mitt skåp i 3 timmar. Men jag gör allt för RHCP!
1 timme kvar och folk börjar klaga på mig. Tänkte inte gå ner för allt i världen. Det var min plats, min chans att få vara nära Anthony! Folk skriker. Folk drar i mig. Vakter skriker. Vakter är arga. Jag är nöjd!
Tillslut kommer det en idiot;
- You must get down from there!
- No fuckin' way!
- You are blocking the view for many people....
- But I don't care!!!!!
- You can't stand there, I'm going to get the guards!
- But I have stand here for soon five hours and I'm not going to get down.
- That's not an excuse. Get down or I will make you!!!
- Make me!!
Vakter ser mig. Vakter pekar. Vakter skriker. Vakter hämtar fler vakter. Killen kommer tillbaka.
- They are going to cut your band and throw you out of the festival now.
Jag blev sjukligt arg. Sjukligt ledsen och helt förkrossad. Killens kompis kommer som är i ett lugnare tillstånd och ber mig hoppa ner. Men jag är fortfarande inställd på att stå kvar.
Tillslut ser jag vakter närma sig och killen berättar väldigt noga för mig igen att dom tänker klippa av mitt band och slänga ut mig. Jag börjar stor böla. RHCP är mitt liv och jag skulle inte ens få se dom. Den största anledningen till att jag åkte till Roskilde. Mitt liv var över!
Jag kunde lika gärna lägga mig ner, mitt i leran, och dö.
Folk börjar vilja försöka hjälpa mig fram, längst fram, eftersom dom såg hur förkrossad jag var. Men jag skulle ha blivit mosad.
Gråter som en liten bebis och får syn på Peter som står och tittar på mig med världens största medlidande. Jag visar honom med en gest vad som är på väg att inträffa. Jag, utslängd! Mitt band, avklippt!
Gråter som om mitt liv vore över (vilket jag tyckte också just då). Tar mig fram till Peter och får världens största kram och världens mysigaste klapp på kinden. Han tar tag i min hand och leder mig ut från publik havet. Upp på en upphöjning längst bak med alla andra polare. Jag gråter fortfarande över att ha förlorat min plats som jag köade för i 5 timmar för ingen nytta.
Konserten drar igång och allt är som glömt, för i mina öron ljuder det underbara ljudet av John's gitarr, Flea's bas, Chad's trummor och mitt hjärta påminner mig om att snart kommer Anthony entra scenen.
Mitt liv är fulländat.
Jag ser allt, visserligen en bit ifrån. Men min glädje går inte att beskriva.
Jag skrek lungorna ut från kroppen, in igen och ut igen. Dansade som om jag vore hög 70 gånger om och log så att kinderna sprack.
1 ½ timme av det viktigaste i mitt liv. Tack Roskilde. Tack RHCP. Tack Anthony!
You made my fuckin' life!!!
Efter det vet jag inte alls vad vi gjorde. Glädjeruset gör mig för glad för att minnas.
Bästa dagen i mitt liv. Betydelsefullt som fan! Tack!
Söndag.
Vaknade och hade ingen röst. Väckte Sebbe och Peter med mina kråkröst.
Peppade dom för att gå upp och börja kröka :D
Efter ett tag gick vi och packade bilen för att ha det gjort, samt gjorde ravioli.
Drog sedan in på festival området och jag och Jossan krökade som in åt helvete. Blev dyng.
17.00 var det dags för Arctic Monkeys. Sjukt bra konsert av det jag minns! :D Haha..
Kan ju inte påstå att det är allt för mycket. Men ändå är det en av dom konserterna som jag tänkter tillbaka mest på nu. Får rysningar när jag hör deras låtar!
Sprang iväg en liten stund för att kissa och handla alkohol och samtidigt passade vi på att bli normaliserade. Det var väldigt skönt!
Efter Arctic Monkeys var det dags för käk och alkohol, ovanligt - javisst!
Sedan 19.30 blev det dags för en stor höjdpunkt... MUSE :D :D
Fuck no, det går inte att beskriva den konserten. Djävlar vad king det var!! Gudomligt bra.
En idiot klättrade upp minst 50 meter upp och satt och rockade loss på en djävla stolpe. Haha! Hur bra mår han nu? Enbart satan vet.
Klockande började närma sig slutet, 22.00 Basement Jaxx, sista konserten. Sista stunden på festivalen. Sista oranga. Sista låten. Sista Roskilde.
Fyrverkerier skjöts upp under sista låten. Tårarna var på väg. Vi ville inte att det skulle vara över!! Allt hade varit så underbart. Allt!
Trots leran, trots regnet, trots kylan och trots all annan djävla skit och trots -inga detaljer- så ville jag inte hem. Jag ville stanna. Jag ville uppleva mer!
Vi började sakta gå mot bilen. Tröck in oss i Jeepen, Jag, Peter, Sebbe, Jossan, Anna och Tobbe.
Släppte av Jossan på Roskilde station då hon skulle hem till Sthlm igen. Bussen skulle gå klockan 09.00 (och ta 9 timmar) från Köpenhamn. Klockan var nu bara 01.00.
Vi åkte hem till Kristianstad. Jag sov hela vägen.
Peter väckte mig när vi kom hem till honom och vi gick som två zombies upp till sängen. Har aldrig blivit så varm i kroppen över att få se en säng. En madrass. Kuddar och täcke.
Tittade på Peter och log och slängde mig ner i sängen. Peter gick och duschade vilket jag inte förstår hur han orkade men efter det kröp han ner i sängen han med och vi somnade som två döda sälar. Vaknade inte förräns klockan 15.00.
Ringde Jossan och fick höra att hon tillbringade natten med 200 andra festivalmänniskor utanför Köpenhamns tågcentral. Alla sov i sovsäckarna ute i kylan! Komiskt, javisst!
Det här är en kort historia, utan detaljer, om min tid i Roskilde.
Det långa historian, med detaljer, delar jag enbart med mig till mina nära och kära. Vem vet, kanske spar på några detaljer till dom också.. vissa saker har vi faktiskt begravt i Roskilde. Under all lera.
God knows it ain't easy to behave in that spotlight.
Tro mig, det blir djävligt svårt så jag låter nog bli att gå in på detaljer.. skulle nog behöva en stor djävla skylt som sa "KÄNSLIGA TITTARE VARNAS", om jag dock skulle ångra mig.
Torsdag.
Åkte den 5 juli, på min födelsedag. Kom fram till ett djävla träskställe.
Det var det sjukaste jag sett. Folk var täckta i lera! Men mitt humör var på topp ändå, trots att jag blev dyblöt efter 2 sekunder ute i pissregnet.
Tältet skulle vi försöka få upp när vi kom, vilket misslyckades big fucking time!!
Fick hjälp av både dom ena och dom andra människorna men ingen kunde hjälpa oss med detta omöjliga uppdrag. Tillslut hittade vi en "bra plats", med enbart lera upp till fotknölarna. Perfekt tyckte vi då!
Upp med tältet och iväg och börja kröka. Inga mer detaljer där, tack! ;)
Dyblöt som man var (kunde vrida ut kläderna hundra gånger om och det såg fortfarande ut som om man hade legat i havet i 3 dygn) fick jag för mig att sno en pressening till tältet eller något.
Kutade upp för skateramperna och drog ner någon Roskilde pressening och var skit lycklig.
Regnet öste ner så man hade inget annat val än att bli så dyng så du lika gärna kunde sova i leran och tro att det var ett hotell på 5 stjärnor. No more details again...
Till bilen för att få upp värme i kroppen. Däckade klockan 19.00! Missade The Killers! Helvete!
Vaknade klockan 22.00 av att Jossan snackar i telefon, vilket jag inte fattar för mitt tillstånd var allt annat än okej. Börjar att svara på det hon säger för att sedan svara på det Peter och Sebbe snackar om när dom kommer tillbaka några minuter senare.
"Skit samma.... skit samma..." .. Haha!
Somnade om igen efter någon timmes skitsnack. Vaknade sedan klockan 04.00, ruggigt pigg! Fick liv i Peter och Sebbe som begav sig ut till tältet för att få några timmars sömn. Jossan är helt död så jag lät henne sova tills klockan 06.00, då tyckte jag att alla skulle vakna och umgås med mig som suttit där i två timmar och pratat med mig själv om absolut ingenting.
Fredag.
Jossan väcktes av mig, skrikandes; Vart är riskakorna??? Vart är RISKAKORNA?? :D Tröck i oss ett antal riskakor och gav oss sedan ut och iväg för att vandra omkring.
Äntligen lite uppehåll från regnet! När vi klev ut från bilen tänkte vi entra campingområdet och vårt tält. Klev in bland all lera som faktiskt var ända upp till vaderna då. Promenerar garvandes och med hakorna nera vid fötterna till vårt tält. Och där är det! Mitt i en djävla sjö står det!!
Det var det sjukaste jag någonsin har sett. Vårt tält är ordagrant halvvägs under vatten. En ölburk ligger och flyter bredvid. Tack att vi inte sov där!!
Väcker Peter och vi tre tar oss en runda bland scenområdena. Väcker Sebbe och vi beger oss in till Roskilde centrum för att köpa ett nytt tält till mig och Jossan då vårt var obrukbart!
Samt nya gummistövlar till mig då den ena har protesterat mot lera och regn och börjat läcka!
Inga mer detaljer.
Tillbaka till festivalen. Dags för Mando Diao klockan 14.00. Samt dags för alkohol.
Sjukt bra konsert. Röjde loss ordentligt på God Knows, The Band och Long Before Rock N' Roll. Hell fuckin' Yeah!!! Dricka, dricka, dricka!!
16.00 The Sounds. Kul med lite "barndomsminnen". Efter det direkt till In Flames som jag och Peter rockade satan till. Stog på ett elskåp och såg över hela publiken. Riktigt mysigt hade vi.
Träffade en kille som var sjukt lik Anthony Kiedis. Var tvungen att ha torrsex med honom.
18.00 My Chemical Romance. Jag och Jossan springer dit, fulla som fan och glada som in i hela helvetet. Peter och Sebbe skulle stanna och titta på Beastie Boys.
Röjde som två psykfall. Helt galet och helt djävla galet vad bra det var. Folk tittade på oss och skrattade åt vårat sett att dans och rocka loss i leran. Gerrard rockade loss hela Roskilde just då. Dricka, dricka, dricka!!
Trängde oss in till Beastie Boys och minglade oss fram till Peter. Genomled den konserten lite grann för att sedan.. jaa du, minnet är inge vidare just nu.. äta?
Ingen djävla aning.
22:30 var det Queens of the Stone Age iaf.
Jag och Peter fick för oss att hoppa över stängslet vilket slutade med ett rejält misslyckandes. Sedan kom vi på den briljanta idén att ställa oss först i kön vilket slutade med att vi faktiskt lyckades!! Vi kom in, längst fram. Toppen! Men icke, blev totalt mosad och totalt dränkt! Haha..
Jag och Peter dansade i leran medans Jossans fot var halvt av. Mat efter det tror jag?
Sen hem mot campingområdet, dvs bilen. Eftersom det inte gick att bosätta sig på campingen tänkte vi slå upp vårt tält vid bilen. Peter var lämnad av Sebbe så han tänkte bosätta sig i bilen för natten. Mycket jobbigt att slå upp ett tält i onyktert tillstånd, inget som rekomenderas.
Jossan gick och la sig och jag och Peter satt i hans bil och mös under täcket. Sjukligt kallt där ute.
Peter sov i bilen och jag i tältet, underbart var det att få ligga raklång!!
Lördag.
Vaknade klockan 10 och ville gå och ta en dusch. Fick liv i Jossan och Peter!
Vakterna kommer emot oss. Börjar klaga över att vi inte får tälta på parkeringen. Mitt morgonhumör är inte att leka med så jag började genast säga alla fula saker jag kunde komma på åt dom på engelska.
Fick två timmar på oss att flyta tältet... or else!!! ... Gick och duschade!
Mitt hår var som en enda djävla dread så det tog 1 timme för att borsta ut det någorlunda bra. Tillbaka till bilen där Sebbe och Peter redan satt. Sebbe hade lämnat Peter på Beastie Boys för att han var så djävla full. Haha! ;)
Jag och Jossan drog ner tältet och la det bredvid bilen för att innerst inne veta båda två att det skulle åka upp på samma ställe i natt igen.
Ingen aning om hur vi spenderade den dagen. Tror jag dumpade mitt minne mitt i leran.
Kommer ihåg att vi lagade ravioli för första gången. Och skrev Red Hot Chili Peppers över min rygg med spritpenna (yes, inte borta än). Upp till scenen för att titta på The Flaming Lips som hade världens grymmaste framträdande. Inga detaljer, orkar inte! Men sjukt grymt var det!
Efter den konserten var det dags för mig att köa i 5 timmar på mitt djävla elskåp (som för övrigt var minimalt).
Kröka, mingla, kröka. Frös som en djävla apa så jag fick låna en GoreTex jacka av en kille om jag lovade att inte springa iväg. Jag lovande men jag håller aldrig mina löften.
Den är faktiskt djävligt skön. Bra att ha här hemma också. Tack Kapten Glenn!! ;)
22.00 - The Who!! GRYMT! Behöver inte säga mer..
Enbart 2 timmar kvar till RHCP efter den The Who och jag började få rejält ont i fötterna över att ha stått upp på mitt skåp i 3 timmar. Men jag gör allt för RHCP!
1 timme kvar och folk börjar klaga på mig. Tänkte inte gå ner för allt i världen. Det var min plats, min chans att få vara nära Anthony! Folk skriker. Folk drar i mig. Vakter skriker. Vakter är arga. Jag är nöjd!
Tillslut kommer det en idiot;
- You must get down from there!
- No fuckin' way!
- You are blocking the view for many people....
- But I don't care!!!!!
- You can't stand there, I'm going to get the guards!
- But I have stand here for soon five hours and I'm not going to get down.
- That's not an excuse. Get down or I will make you!!!
- Make me!!
Vakter ser mig. Vakter pekar. Vakter skriker. Vakter hämtar fler vakter. Killen kommer tillbaka.
- They are going to cut your band and throw you out of the festival now.
Jag blev sjukligt arg. Sjukligt ledsen och helt förkrossad. Killens kompis kommer som är i ett lugnare tillstånd och ber mig hoppa ner. Men jag är fortfarande inställd på att stå kvar.
Tillslut ser jag vakter närma sig och killen berättar väldigt noga för mig igen att dom tänker klippa av mitt band och slänga ut mig. Jag börjar stor böla. RHCP är mitt liv och jag skulle inte ens få se dom. Den största anledningen till att jag åkte till Roskilde. Mitt liv var över!
Jag kunde lika gärna lägga mig ner, mitt i leran, och dö.
Folk börjar vilja försöka hjälpa mig fram, längst fram, eftersom dom såg hur förkrossad jag var. Men jag skulle ha blivit mosad.
Gråter som en liten bebis och får syn på Peter som står och tittar på mig med världens största medlidande. Jag visar honom med en gest vad som är på väg att inträffa. Jag, utslängd! Mitt band, avklippt!
Gråter som om mitt liv vore över (vilket jag tyckte också just då). Tar mig fram till Peter och får världens största kram och världens mysigaste klapp på kinden. Han tar tag i min hand och leder mig ut från publik havet. Upp på en upphöjning längst bak med alla andra polare. Jag gråter fortfarande över att ha förlorat min plats som jag köade för i 5 timmar för ingen nytta.
Konserten drar igång och allt är som glömt, för i mina öron ljuder det underbara ljudet av John's gitarr, Flea's bas, Chad's trummor och mitt hjärta påminner mig om att snart kommer Anthony entra scenen.
Mitt liv är fulländat.
Jag ser allt, visserligen en bit ifrån. Men min glädje går inte att beskriva.
Jag skrek lungorna ut från kroppen, in igen och ut igen. Dansade som om jag vore hög 70 gånger om och log så att kinderna sprack.
1 ½ timme av det viktigaste i mitt liv. Tack Roskilde. Tack RHCP. Tack Anthony!
You made my fuckin' life!!!
Efter det vet jag inte alls vad vi gjorde. Glädjeruset gör mig för glad för att minnas.
Bästa dagen i mitt liv. Betydelsefullt som fan! Tack!
Söndag.
Vaknade och hade ingen röst. Väckte Sebbe och Peter med mina kråkröst.
Peppade dom för att gå upp och börja kröka :D
Efter ett tag gick vi och packade bilen för att ha det gjort, samt gjorde ravioli.
Drog sedan in på festival området och jag och Jossan krökade som in åt helvete. Blev dyng.
17.00 var det dags för Arctic Monkeys. Sjukt bra konsert av det jag minns! :D Haha..
Kan ju inte påstå att det är allt för mycket. Men ändå är det en av dom konserterna som jag tänkter tillbaka mest på nu. Får rysningar när jag hör deras låtar!
Sprang iväg en liten stund för att kissa och handla alkohol och samtidigt passade vi på att bli normaliserade. Det var väldigt skönt!
Efter Arctic Monkeys var det dags för käk och alkohol, ovanligt - javisst!
Sedan 19.30 blev det dags för en stor höjdpunkt... MUSE :D :D
Fuck no, det går inte att beskriva den konserten. Djävlar vad king det var!! Gudomligt bra.
En idiot klättrade upp minst 50 meter upp och satt och rockade loss på en djävla stolpe. Haha! Hur bra mår han nu? Enbart satan vet.
Klockande började närma sig slutet, 22.00 Basement Jaxx, sista konserten. Sista stunden på festivalen. Sista oranga. Sista låten. Sista Roskilde.
Fyrverkerier skjöts upp under sista låten. Tårarna var på väg. Vi ville inte att det skulle vara över!! Allt hade varit så underbart. Allt!
Trots leran, trots regnet, trots kylan och trots all annan djävla skit och trots -inga detaljer- så ville jag inte hem. Jag ville stanna. Jag ville uppleva mer!
Vi började sakta gå mot bilen. Tröck in oss i Jeepen, Jag, Peter, Sebbe, Jossan, Anna och Tobbe.
Släppte av Jossan på Roskilde station då hon skulle hem till Sthlm igen. Bussen skulle gå klockan 09.00 (och ta 9 timmar) från Köpenhamn. Klockan var nu bara 01.00.
Vi åkte hem till Kristianstad. Jag sov hela vägen.
Peter väckte mig när vi kom hem till honom och vi gick som två zombies upp till sängen. Har aldrig blivit så varm i kroppen över att få se en säng. En madrass. Kuddar och täcke.
Tittade på Peter och log och slängde mig ner i sängen. Peter gick och duschade vilket jag inte förstår hur han orkade men efter det kröp han ner i sängen han med och vi somnade som två döda sälar. Vaknade inte förräns klockan 15.00.
Ringde Jossan och fick höra att hon tillbringade natten med 200 andra festivalmänniskor utanför Köpenhamns tågcentral. Alla sov i sovsäckarna ute i kylan! Komiskt, javisst!
Det här är en kort historia, utan detaljer, om min tid i Roskilde.
Det långa historian, med detaljer, delar jag enbart med mig till mina nära och kära. Vem vet, kanske spar på några detaljer till dom också.. vissa saker har vi faktiskt begravt i Roskilde. Under all lera.
God knows it ain't easy to behave in that spotlight.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar