Jag skulle gjort så annorlunda om jag gick i andra skor.

Jag är arg. Jag är ledsen. Jag är förbannad.
Jag är sårad!
Och alla känslor kan jag bara skylla på mig själv.

Den brutala sanningen om mitt liv är att jag inte ens vet om jag lever.
Jag måste känna efter om hjärtat sitter kvar. Men tyvärr är det tomt!
Det finns ingenting. Mitt hjärta slår, men inte för livet.
Jag har så många känslor som jag inte kan sätta fingret på.
14 månader har nu gått och jag vet inte om jag är sjukare nu än då?
Visst jag ligger på en normalvikt nu men inte ens gudarna vill veta varför!
Mitt förhållande till mat kommer aldrig bli normalt.
Det är allt eller inget för mig. Hela tiden!
Jag vet fan inte ens hur man äter längre??
Sånna där normala måltider som ni äter varje dag har jag inte ätit på 14 djävla månader!!
Ena sekunden svälter jag ner mig till noll och andra sekunden äter jag mat som ett missbruk.
Jag kan inte ens kontrollera mig själv!
Det kan räcka med att jag ätit en macka och då tycker jag att dagen är förstörd och börjar missbruka.
Allt eller inget. Allt eller inget.

Inget sätt är bra. Svälter jag förstör jag mina organ.
Missbrukar jag förstör jag mina organ.
Men jag kan inte ha något mellanting för jag vet inte hur det går till.
Jag känner mig aldrig hungrig. Lika gärna som jag kan äta en måltid kan jag hoppa över den, det är därför jag så lätt trillar dit igen.
Hela tiden spökar tankarna i mitt huvud.
Ni kan aldrig förstå hur jobbigt det är. Aldrig!
Det är en kamp som är dömd till att förlora.

Inte nog med att mitt förhållande till mat är förstört för evigt.
Det är så mycket mer som är förstört. Både inom mig och på min utsida!
Den brutala sanningen här är att;
Jag har inte haft mens på över 5 månader.
Jag har tappat en djävla massa hår.
Jag svimmar lite titt som tätt.
Jag har extremt dåligt minne.
Jag blir lätt väldigt yr.
Jag har en enormt långsam sårläkning.
Mitt hjärta slår i otakt.
Magproblem.
Torra slemhinnor.
Jag är deprimerad hela tiden.
Enorma sömnstörningar.
Är svag både psykiskt och fysiskt.
Total oförmåga att känna mättnad och hunger.
Sköra tänder som är förstörda pga mina kräkningar.
Kräkreflexer är ett minne blott.

Ja, jag kan hålla på förevigt. Jag är inte samma Anki längre och det har jag förstört, förevigt!
Jag skulle gjort så annorlunda om jag gick i andra skor.